Det här trodde jag aldrig, men det blev en förstaplats idag! Det var lite regn till och från vid banan, blandat med lite hagel 🙂
Under Rookie1000 racet cirka en timma innan vårt race skulle gå av stapeln blev i upptorkande, så man var ju lite orolig för hur det skulle gå.
Sen gick Supersport600 av racet av stepeln och där körde några med slicks, det var helt klart torrspår och man var i valet och kvalet för slicks eller regndäck.
Sådär ca 20 minuter innan vårt race skulle starta så började det smådroppa lite i depån och jag gjorde valet att lägga på regndäcken, fick bra hjälp av depåkamraterna att byta och det var helt klart 5 minuter innan utsläpp.
Min tältkompis Micke lånade ut sin hjälm som hade pinlock, jag hade ju såklart inte med mig mitt visir för regn, med det mörka visiret och utan pinlock hade det både blivit mörkt och igenimmat 🙂
Det var några från kvalet som valde att inte ställa upp men det blev ett anständigt startfält ändå.
Med en helt ny koppling som jag ännu inte har gjort någon provstart med åkte jag ut till race.
Med många erfarna och riktigt snabba förare med i startfälten kändes min 7e ruta rätt långt bak och jag hade inga höga förväntningar på resultatet. Jag tänkte bara “ut, kör och krascha inte”.
Ut på sightinglapet, det var BLÖTT, ordentlig ösregn, regndropparna kändes ända in till huden när man åkte på rakan.
Warmup lap, smög iväg försiktigt för att inte värma upp kopplingen alldeles för mycket utan siktade på att försöka göra en bra start. Ut på långrakan spann bakhjulet friskt i princip hela vägen.
När man kom runt igen och ställde upp för start så var jag ganska nervös för hur starten skulle gå, men jag tänkte jag gör som jag alltid gjort förr och ser om jag får leka känguru den här gången med.
Varräkarn står på 6000RPM och lamporna släcks, jag börjar släppa ut kopplingen och inväntar rycket… som aldrig kommer! Jippie tänkte, men så måste jag ju gasa lite till för att liksom komma ikapp de andra också, jag var så glad över själva starten att jag missade slutföra det ordentlig, jajja, kom in som 5:a i första sväng. Tänkte köra om en BMW som låg ivägen redan i parisarn på utvarvet men han stängde till, jajja… jag åker om dig lite senare istället 🙂
Ut på långrakan och det spinnar, sladdar och far ordentligt! Bromsar om BMWn in till Mjölby och börjar jaga nästa, jag låg ju 4:a! det är ju en heeelt acceptabel plats ändå i Nordic Superbike tänkte jag… och så knaprade jag in på 3:an, som efter en en stund fick se sig omkörd in i depåsvängen.
Här nånstans så gör jag en miss i chikanen ut på långrakan, kommer ut på curbsen och åker på en hejdundrande sladd så jag kunde se bakomvarande mellan mina egna ben. Landar i sadeln och så fort jag sitter hyfsat stabilt igen är det full gas, jag vägrar släppa takten och platsen till bakomvarande.
Nu var det jakt på 2:an, han va ju inte så långt borta, den där blåa BMWn som hade minst 3000hk, en riktigt raket på rakan! Jag åkte efter honom några varv, kollade hur han körde, vart jag skulle kunna köra om, knaprade in meter efter meter och tänkte jag kör honom ordentlig, där jag är mycket snabbare än honom så han inte har en chans att sätta tillbaka nånting och även tidigt på varvet så han inte kan gasa om igen på långrakan.
Det gick nästan som jag tänkte, det blev in i parisaren, hela två svängar ifrån långrakan, nuuuu tänkte jag, måste jag håll i som tusan för här kommer det komma en blå BMW omsusande som skjuten ur en raket. Jag gasar för fulla muggar ut på rakan och bromsar senare än vad jag någonsin gjort innan på det här racet och jag har lämnat den blå BMWn bakom mig, där framme nånstans är 1:an….
Har lite dålig koll på vilket varv saker och ting hände men jag knaprade sakterliga in på 1:an, varv efter varv kom jag lite närmare och med 5-6 varv kvar så låg jag 10 meter bakom ungefär.
När jag passerar start/mål åker det ut en hoj från depån precis mitt emellan mig och 1:an, va faasen tänkte jag, vad håller han på med! Kör honom mitt i parisaren och samtidigt krashar 1:an ut ur parisaren och vips så fick jag 1:a platsen!
Hur långt var det nu då till 2:an? jag hade ingen aning, ingen depåtavla eller nåt som berättade hur jag låg till, jag tittade bakåt ut ur Mjölbykurvan och kunde inte se nån ca 200meter bakåt så jag jag kände inte att jag behövde inte öka tempot utan bibehålla samma så borde jag vara safe.
Hursomhelst, jag fortsatte köra, det var ömsom tokösregn och uppehåll, det kunde skilja på delar av banan under samma varv tillochmed! När skylten med 1 varv kvar kom ut kände jag att jag bara måste hålla mig på hjulen och ta mig i mål, att se den där fina schakrutiga flaggan är det bästa som finns!
Det flaggade fint när jag passerade och jag började titta bakåt för att se om det var nån bakom, men det va TOMT! Vilken känsla, jag hade vunnit Nordic Superbike! körde runt banan, vinkade till funkisarna och in i Parc Fermen.
Vilket race, vilken känsla! jag har ALDRIG vunnit något Superbikerace förut, men nu var det tydligen dags! Alla kort låg till min fördel, regn, trots att jag inte gillar det riktigt, är min absolut starkaste sida, med flera 1000 varv med slicks i regn är gaskontrollen ganska bra i regn…
Jag vill tacka Fredrik Watz som hjälpte mig med fjädringen under torsdagen till att få till den lite bättre än innan, hojen kändes om möjligt ännu trevligare att köra än innan 🙂
