Efter lång tid med operationer, mitellor, smärtstillande och allt däriemellan så börjar vardagen äntligen komma tillbaka.
Jag har börjat jobba igen, om än en mjukstart på 50%, så det går framåt och känns skönt att träffa kollegor och få rutiner igen.
Så himla jättemycket MC åkning har det inte blivit i år, men snart så kanske man vågar sig på att prova köra lite igen, om än bara för att få på sig skinnstället och åka några varv 🙂
Som grädde på moset så blev släpet stulet för ca en månad sen med en himla massa saker i, det har kommit många postpaket sen dess och jag har fått hem nog med saker för att kunna köra.
Hela axelpartiet är försvagat, först av nyckelbensoperationen med nervskadan som följd och sen av nervbaneoperationen med armen i princip stilla under juli månad.
Garaget har fått lite mer gymprylar så man kan träna precis närsomhelst, enda “nackdelen” är ju att man blir ju inte mindre sugen på att köra hoj när den också står där, nybyggd, nylackad och fin! 🙂
Vi får se hur det blir med körningen, ALLT måste stämma och känslan för att köra måste vara rätt, man vill ju inte skada sig direkt.
Det har varit en jobbig period, både fysiskt och psykiskt, att ta sig framåt har varit en utmaning.
Målsättning nu är att kunna köra tävlingar 2016, både SM och förhoppningsvis några tävlingar i Holländska ONK Superbike och Assen.