Om

StensbyRacing (forna HSTRacing),Stensby Racing Team, började ta form vintern mellan 2004-2005, sen har det bara ångat på. Här följer sammanfattningar av de år jag tävlat i en eller annan form på MC.
Det ska bli kul att se om barnen kommer ingå i teamet när de växer upp också!

 

Säsong 2017

Våren blev väldigt intensiv med 6 tävlingshelger mellan 1:a maj och 10e juni!
I Enduranceserien har jag deltagit i 4:a deltävlingar där vi kom 3:a i 2 av tävlingarna, en krasch på Anderstorp efter enbart 1.5H så där blev det lite trist och 4:a på Mantorp Park, i totalen blev vi 4a.
Det har varit allt ifrån 6 till 8a timmars tävlingar på banorna Knutstorp, Anderstorp, Sviestad(Linköping 2 gånger) och Mantorp Park. I Endurance går det ut på att köra mest varv på tiden och vi har använt 1 motorcykel så det har krävt ett bra samarbete både mellan förare och mekaniker för att få allt att flyta på.
Ett depåstopp med byta bakdäck, tanka och byta förare tar cirka 30 sekunder och det får inte strula, endurance vinns inte på snabbast på banan utan vinns oftast på snabbast i depån med tankning och byta av hjul.

Jag har deltagit i Danska Mästerskapen på Mantorp Park i klassen Superbike och en klass som heter GP Challange där man kör 30 minuter + 1 varv, placeringen i Superbike blev 7a och i GP Challange blev jag 1a.
På hemmaplan på Sviestad blev det ett Superbikerace i år, kantat med väldigt ostadigt väder hamnade jag till slut på en 14:e plats.
Utomlands har det blivit en gång också, besökte Assen under sommaren och tävlade i det Holländska Superbike, efter att ha blivit rammad i första sväng och sist ut ur första svängarna avslutade jag på en 17e plats av 34 startande.

Varvtidsmässigt har det bara gott fortare och fortare de senaste åren och det har skett förbättringar varje gång jag besökt en bana. Jag har lagt ner mycket tid på både mental och fysisk träning.
Utbildning är något man ibland ser förbi men teori är fantastiskt viktigt i den här sporten också, om man inte vet hur man ska göra eller reagera kommer man garanterat inte göra rätt direkt, man kortar vägen till bra förarteknik väldigt mycket med teori.

Förutom tävlingar har deltagit i utställningar för reklam för tävlingar, även en hel dag på Mantorp Park för sponsorer och samarbetspartners har genomförts där man antingen har kunnat köra med sin egen bil/motorcykel eller fått åka med i en Audi RS5 för att få känna av hur det är att åka riktigt fort på bana. Ett liknande arrangemang kommer ske även 2018, jag kommer skicka ut mer information när datumet är bestämt.

Planer för nästa säsong är redan igång, framförallt om det skulle gå att köra Endurance VM på några deltävlingar i Europa.
Under vintern blir det fullservice på motorcykel och SBK One får ta hand om motorn så den är i fullgott skick till nästa år också.
Fredrik Watz (fd GP250 VM förare och arbetar numera för Öhlins) hjälper i vanlig ordning med fjädringen, nästa heldag på Mantorp Park kommer han även vara med för att finslipa inställningarna, när körstilen och däcksval förändras behöver fjädringen ställas in för det också för att det ska bli riktigt bra.

Jag ser glatt fram emot nästa säsong och jag hoppas ni gör likadant!

Säsong 2016

Då kom säsongen som var ganska välplanerad, en drös trackdays på Mantorp Park bokat för att kunna träna nära hemmet, tävling och träning bokat på Assen på våren för att kunna avsluta säsongen på samma bana till hösten.
Efter en fokuserad vinter med mycket teori och läsa om hur andra som fått ner på pränt vad man ska tänka på när man kör, före och efter också för den delen.

Är det bara att sätta sig upp på en hoj och nöta varv efter varv för att se hur det går eller ska man försöka förstå varför man gör saker och ting? Vissa tror att mest varv vinner, det behöver inte vara sant…

Troy Bayliss, A Faster Way, är en god start på lektyr, sen har vi min favorit och det är Motovudu – Dark art of performance, mycket lättförståelig bok med många goda insikter och tips. Sen för den som vill ha nånting ”tyngre” så finns Keith Code’s – A twist of the wrist (1 och 2), de går väldigt djupt och tekniskt och trots sin ålder på 20-30 år så stämmer de fortfarande.

Vad blev det sen då? Jo Doktor Watz hjälpte mig att få till inställningarna på banan, en dag på Mantorp Park i princi själv med honom gjorde susen, däckslitage, kurvtagningar, allmänna körsäkerheten ökade. Hojen blev mycket mer lättkörd efter lite magiska fingrar och lite förändringar.

Efter det blev det lite sämre, hojen började spöka lite, fick ingen riktig kläm på vad, oftast gick den ”OK” men var lite orkeslös så det gick inte riktigt sådär bra som tänkt men hyfsat ändå.
Det tråkigaste hände när jag var på Assen och det var lite fuktigt sista dagen när själva racet skulle gå och den ville inte orka alls på den LÅNGA rakorna så jag valde att inte köra, tänk om nåt händer och man kraschar? Det går väldigt fort på Assen så jag kände inte riktigt för att testa att krascha i onödan så tyvärr blev det inget race 🙁

Väl hemma igen blev det SM och problemen fortsatte, eftersom felet var så diffust fick man gå ”all in” på allting och det värsta var att felet inte märktes i depån utan man var tvungen att köra med den.
Efter många timmars felsökande och många goda råd så testades det mesta, lördagens race blev regnrace, PRECIS SOM JAG VILLE HA! men återigen, åka ut med en hoj som man vet inte fungerar 100% i regn är som att be om att man ska krascha så jag avstod lördagsracet och fortsatte felsöka.

Söndagen kom och jag hade rotat en hel del med elsystemet och vips så gick den ÄNNU sämre, vilket kanske var bra egentligen. Ett litet glappkontakt i en av kablarna till ettans cylinder hittades! Kopplade bort quickshiftern till tävlingen och det hojen fungerade klockrent, det som INTE fungerade alls var jag utan quickshifter, jag hade inte kört utan det på fem år så det blev svårt.
Startade sist (23:a) eftersom kvalet blev ett knappt varv, körde upp mig till 11:e, blev avtryckt ut i gräset, tappade en drös platser och kom igen till att bli 16:e i mål efter att ha använt escaperna tre gånger(!).

Sen efter LMS SM blev det lite stiltje förutom lite träning på Mantorp Park igen, så det bestämdes lite senare att testa på Rudskogen också, vilken bana! Knort och svängig som en snabb bugg till favoritbandet! Det gick rimligt bra och slutade med att snabbaste tiden blev 1.32, nästa gång jag är där ska det tävlas, då kommer det gå MYCKET fortare 🙂

Sen blev det lite trackdayrace på Mantorp Park också, helt galet skoj var det att tävla på favvobanan! Sämre blev det inte heller när man vann, även om marginalen bara var några tusendelar. Jag hade lovat min son Filip att åka bakhjul över mållinjen och det höll på att kosta mig förstaplatsen 🙂

Det blev ett underbart bröllop i Stockholm istället för SM Finalen så nästa tävling blev LMS Klubbmästerskap finaldag.
I min klass blev jag till slut tvåa i serien, Mattias Wikberger knep första platsen men det var tight, den av oss två som före den andra vann serien.

Sen blev det den stora resan till Assen i Holland, packade med hela familjen och åkte iväg. Det blev en mycket lyckad resa, tävlingen blev mycket bra, allt blev bra fast vädret var lite tråkigt precis i början med hård vind och regn 🙁
Jag förbättrade mina varvtider till slut med 3.7 sekunder, det mesta stämde men jag behöver våga köra ännu fortare i kurvorna, där finns kurvor man tar i 270 och jag vågade bara hålla 220 enligt GPS loggern 🙁

Det riktigt roliga med hela den här resan, man träffar VM mästare, flera ”idoler” från BSB, de absolut snabbaste personerna på ”vanliga” motorcyklar utan en massa elektronik som hjälper dom köra, tänk er att hantera 240 hästkrafter på en 160kg ”tung” motorcykel utan några elektroniska hjälpmedel alls, old school och de gör det så grymt bra, utan tvekan den bästa motorcyckelraceingen just nu!
Att få ha med barnen på en sån här tävling med ca 70 000 på läktarna var otroligt! underbara godingar 🙂
Sen kanske alla 70 000 inte var där för att titta på mig, men det fick de iallafall och det är en maffig känsla att ställa upp på en grid med 40 000 personer på läktarna precis bredvid och hjälp från Billy (som tävlat i sidvagns VM lika länge som jag levat).
Min fru som fick ta hand om barnen större delen av tiden är underbar på alla sätt och vis, utan henne hade jag inte varit där jag är idag!
Jimmy & Billy Gällros var såklart där och de är ju riktigt härliga, allt ordnar sig och man får all hjälp man kan önska, utan dom där hade upplevelsen blivit sämre helt enkelt!

Tävlingen då? Ja, den gick hyfsat, gjorde en riktigt bra start, blev påkörd i första sväng och tappade en drös placeringar, tog igen lite och hamnade till på en totalt 23e plats av 42 startande. Jag var nöjd med racet som sådant men placeringen? nja, hade jag sluppit avåkningen i början hade jag förmodligen hamnat på runt 12:e plats, men om det där inte om fanns 🙂

Hemma igen efter säsongen så är det först nu med en dryg vecka kvar till julafton jag börjar fatta vad jag gjort egentligen.

Inför nästa säsong ska jag ta till lärdomarna och försöka dra det ännu lite längre med både fysisk och psykisk träning.

Det har varit en lång resa efter nederlaget 2015 på alla sätt och vis, den är inte slut ännu dock utan kommer pågå resten av livet. Den hjälp och stöd jag fått från alla runtomkring är uppskattad och jag hoppas få chansen att återgälda och visa att det uppskattas väldigt mycket!

Jag har gjort mitt livs säsong, efter 11:a år på tävlingsbanan så har jag kört mycket säkrare och samtidigt MYCKET fortare än jag någonsin gjort förut, på ALLA banor! Den där teorin jag gjorde under vintern betalade sig kan man lugnt säga!
Det har varit en privilegierad känsla att ha kunnat vara i tävlingsdepån och umgås med de här mästarna, vilka härliga personligheter man träffar på i en tävlingsdepå, det gör ju inte saken sämre och man längtar tillbaka!

Vi ses 2017, starkare än någonsin!

Säsong 2015

Blev det nån sån? Mja, planerna var goda fram tills en nyckelbensoperation i april sattes stopp för alla planer, under själva operationen så lyckades de ha sönder lite nervbanor ner i högra armen så muskler och känsel blev väldigt lidande.

Summa summarum så står en ny Honda CBR1000RR SP 2014 och väntar på att köras ordentligt

Jag har dock varit närvarande på tre tävlingar i år, gjort reklam, hjälpt andra förare och haft grymt trevligt i depån, så allt har inte varit dåligt men nån MC åkning har det inte blivit i nån större utsträckning.

I slutet på säsongen fick jag börja använda armen och rehabträningen drog igång på riktigt.

Eftersom jag inte kunde hålla mig avslutades säsongen med ett LMS Klubbmästarskap, där placeringarna och varvtiderna blev otroligt bra med tanke på hur året varit.

I 1000cc finalen blev jag trea, med bästa varvtid på 57.6 som bara är 2 tiondelar från personbästa, vilket väl får anses vara acceptabelt! 🙂
A Finalen senare blev det lite annorlunda och jag blev tvåa! varvtiderna var inte riktigt lika bra men annorlunda start och lite tur i omkörningarna så racet blev helt annorlunda.

Två pokaler med sig hem och en fantastisk avslutning på säsongen, life feels great again!

Nästa säsong kommer blir annorlunda, många planer som ska gå i lås!

Säsong 2014

Mycket hände under det här året, det blev 1:a plats i Danska Superbike på Mantorp Park, även en 3:e och 5:e plats på LMS Roadracing SM, så det här året fyllde på pokalhyllan helt OK!
Ett utlandsbesök till Holland för att tävla i ONK Superbike, den här tävlingen gick samtidigt som Brittiska Superbike var där och tävlade, så publik, det fanns det gott om!
Den tävlingen är ett helt kapitel för sig men man kan väl säga att tävla inför fullsatta läktare gav mersmak!

Den personliga utvecklingen gick jättebra, nya personbästa på varje bana jag besökte, helt enkelt en riktigt bra säsong, här vill jag tacka de partners som finns och stöttar mig i framfarten!

Ett återbesök till Assen kommer förhoppningsvis ske 2015 och planen är mer utlandstävlingar och ta några pallplatser i Superbike såklart 🙂

Väl mött till säsong 2015!

Säsong 2013 Sammanfattning av säsongen!

Inledningsvis blev det ett kallt år med licenskurser samtidigt som snön låg kvar, senare blev det Gotland Ring i vanlig ordning, mycket trevlig tillställning av Actionpics för 10:e (!!) året i rad. Senare blev det bandagar och tävling på Mantorp Park med Team Trackday, det gick hyfsat bra, satte snabbaste varvtid av alla som var där och tog OK placeringar på tävlingarna. Tyvärr gav tävlingarna lite rödflaggor så mina planer för att att ta 1:a plats blev inte av utan fick nöja mig med andra och fjärde plats, senare körde vi (Team Superswedes) Endurance Sprint på två timmar och vann 🙂

Efter att varvtiderna blev bättre och bättre så slutade tisdagsträningarna på Sviesta vara givande, att träna på omkörningar har jag gjort i 10 år snart så det känns som att det funkar, så från Juli blev det inga fler träningar utan åkte på bandagar istället som var bättre träning.
Portimao blev också inbokat för att åka dit och köra i fyra dagar, det blev en fantastisk resa, tyvärr regnade sista dagen bort 🙁
En underbar bana som jag gärna skulle besöka igen, kuperad, snabb och teknisk, ja… helt fantastisk! Deras gokartbana var längre än de flesta Svenska roadracingbanor 🙂

Motorcykeln har under säsongen blivit omskodd till PVM fälgar vilket var en fantastisk uppgradering, betydligt mer lättsvängd!
Under vintern kommer ett Akrapovic helsystem att monteras, dock med modifieringar eftersom på en Honda så sitter ljuddämparen ”under” motorn nästan och för att få bukt med ljudet så har jag införskaffat en ZX10R ljuddämpare (Akrapovic såklart) som ska sidmonteras, hur allt kommer se ut sen kommer såklart visas här på hemsidan.
En bänkning och jag hoppas på att effekten ska va jämn och fin, dessutom slippa att smälta sönder orginalljuddämparna!

Säsong 2012 Sammanfattning av säsongen!

Den här våren började med en underbar till Italienska Mugello med arrangören Fiver. Jag har länge velat åka till en ”riktig” bana och nu blev det dags. Jag & Fritte skickade iväg hojarna en snöig dag och lite senare bar det iväg med flyg till Bologna. Vi passade på att semestra lite innan, det blev WSBK på Imola, en sväng till Rimini, en natt i Venedig(!) och sen innan vi åkte till banan blev det en sväng på Ducatifabriken i Bologna. Underbar resa, jag gör gärna om en sådan resa! fast nästa gång blir det på hösten istället, vi hade oturen att få ett ordentligt regn när vi var där. I regnracet som blev av sista dagen vi var där var vi ca 25st hugade förare som ställde upp till dans (av ca 280), av dessa blev jag TVÅA! förhållanden var typiskt Svenska, +7 och regn 😉 Sen blev det Danska mästerskapen på Mantorp Park (samkörde med Nordiska Mästerskapen) och det blev vinst för hela slanten, kammade hem 4:a(!) bucklor den helgen. Ett klubbmästerskap senare fick jag jag en 3:e plats, Fredrik Watz som körde med fel MC i 1000 klassen blev diskad från sin 3:e plats 🙂 Sen kom det  till SM:et på Sviesta, planen var att köra rätt så bra, jag hade satsat mycket tid & pengar för att komma hit. Veckorna innan hade hojen börjat strula och jag inhandlade i lite panik en till hoj med hjälp av banken 😐 Planen var att köra rätt så OK och ha det som träningstävling inför STCC/ProSuperbike på Mantorp Park där jag ville stå på pallen! (i Privatcupen) men en felinställd tractioncontroll satte stopp för detta och jag krashade med ett nyckelbensbrott som resultat. Inga fler tävlingar efter detta :/ Det blev lite mer bandagar och träningar men inget mer än bara för att bekämpa den värsta ångesten. Efter mycket tjat på den Svenska sjukvården fick jag en operation nästan 5 månader senare, istället för 3 månaders läktid blev det nu 10 månader. Trots motgångarna detta år ser jag fram emot 2013 med längtan i blicken, jag vill verkligen åka mera hoj, jag vill tävla, jag vill! Vi ses igen snart!

Säsong 2011 Sammanfattning av säsongen!

Våren började rätt så trevande, jag slet hund med att försöka komma ner under minuten på Sviesta. På första KMet så fick jag till en 59.7, nytt pers och den magiska gränsen var tagen. En kommande träningar försökte jag igen att komma under minuten men det gick liksom inte :/ Så kom första helgen i Juli och det var dags för tre dagars träning på Mantorp Park, lite inslag av 15 minutersrace och nytt personbästa på 1.21.6 (tillomed sen gamla Suzukitiden!) och 2010 kom jag inte under 1.23!! Märk väl att det är exakt samma motorcykel! Tisdagsträningen efter på sviesta körde jag plötsligt 58.5!!! Helt sjukt snabbt plötsligt :) Sen började tiderna bli bättre och bättre. När man börjar köra lite fortare upptäcker man snart att orginalfjädring inte duger så mycket till och det började nästan bli farligt att köra eftersom fjädringsvägen tog slut :-( Valet stod mellan att köpa gaffelkit eller sluta köra, för fortsatte jag köra utan att förändra nåt så skulle jag förmodligen vurpa pga problemen med gaffeln. Ett ”rån” senare så bestämde jag mig för att köpa ett Andreani kit gaffel från SBK One. Direkt kändes stooor skillnad på hur hojen betedde sig och det syntes direkt på varvtiderna också. Mitt i allt det här fick jag även möjlighet att köra långlopp tillsammans med Backman Racing Team och som alla vet är tävling bästa träning :-) Helt sjuk men vi vann REC klassen i Karlskoga nåstan utan att veta det själva för på tavlan stod vi ju som 8a, dock betydde det åtta inklusive elitklassen NEC. Sen kom B-racet på LMS, det blev en 2a och 3e plats och nytt personbästa på 57.5!! I år har jag alltså sänkt mitt personbästa på Sviesta med 2.5 sekunder!! Hösten kom med stormsteg och det kändes synd för det börjar bli riktigt roligt att tävla. Jag hittade även tillbaka till Anderstorp dit jag inte varit sen 2006, jag hade totalt glömt hur rolig den banan är när vädret är OK! SM finalen på Mantorp Park var bokad till 1-2:a oktober, lite sent och det kunde ju va både frost och snö! När långtidprognosen visade sol hela helgen anmälde jag mig till SMet och tänkte även träna lite på torsdagen. Det skulle bli långlopp på fredagen tillsammans med Backman Racing Team igen, den här gången med Bo & Marcus. Vi var lite fler depåporsonal den här gången, Lillan vid räcket, Mats & Pelle vid tankstationen och jag, Bo & Marcus i skinnställ. Helt otroligt hur vi kunde med så lite för beredelse tillsammans komma överens om hur saker skulle funka och sen bara köra efter det! Allt gick nästan enligt plan, en spricka nånstans i grenröret gjorde att vi fick ett depåstopp extra för kontroll av teknisk personal att inget satt löst. I slutändan efter 6 timmars tävlande förlorade vi med 30 sekunder till 1an :/ I serien så slutade Backman Racing Team 9a, en jättebra placering med tanke på att vi bara körde två race. Sen på lördag och söndag var det ”vanlig” tävling, jag tog pole bägge dagarna och vann bägge dagarna Rookie1000 klassen, nytt personbästa på 1.20.2 vilket betyder ca 3.5 sekunder snabbare än 2010!! Efter att ha ställt upp i fyra heat kom jag totalt 5a i hela Rookie1000 serien Hur ska jag göra nästa år? För att köra en hel serie saknas ca 150 000kr i dagsläget, frågan är bara vart pengarna ska komma ifrån. Tiden och pengarna får utvisa vart det hela tar vägen. Väl mött igen nästa år!

Säsong 2010 blev ett annorlunda år, tillbaka på 1000cc igen och en himla massa hästkrafter. KTM:en blev såld till fördel av en Honda CBR 1000RR, 180hk istället för 60hk 🙂 En himla massa bandagar tillsammans med Actionpics och Mantorp Racing blev det, varje tisdagkväll på Sviesta också såklart 🙂 Säsong 2009 Ett år till på KTM:en, det börjar bli lite tråkigt att hela tiden åka ifrån andra i kurvorna för att sen på nästa raksträcka bli omkörd igen, jag körde nu bara en sekund långsammare på Gotland Ring med 60hk som jag gjorde med 176hk som Suzukin hade, 1.31.2 som bästa varvtid med KTM:en. Några KTM 690 Cup tävlingar med gott resultat i år också, billiga roliga race kan man väl säga!

Säsong 2008 Blev ett annorlunda år, en KTM 690 -07 köptes in och siktet ställdes in på KTM 690 Cup, några tävlingar kördes och det gick relativt bra, lite annorlunda att ha en topphastighet på 180 istället för 300. En rolig säsong hursomhelst och framförallt billig jämfört med att köra sporthoj! Säsong 2007 Blev inte riktigt lika bra som 2006, det är dyrt att tävla och lite bekymmer med motorcykeln som nu började bli lite till åren för att hålla på och tävla med. Man kan väl säga att det var ett upp och ner år, det gick fortare och fortare men materialet hängde inte med riktigt och det slutade med att motorn rasade.

Säsong 2006 gick fantastiskt bra, otroligt rolig säsong. Vartiderna sjönk ganska mycket, efter att ha stått på pallen några gånger var det dags att klassa upp sig mitt i säsongen och jag avslutade med några Superbike tävlingar och provade även på ett race i Pro Superbike, avslutnignsracet på Mantorp Park.

Säsong 2005 blev ett roligt år, en Suzuki GSXR 1000 -04 att köra in sig på, det var en riktigt rolig hoj!, det blev många tävlingar och fantastiskt mycket körningar den sommaren!