Vi kom fram till Rudskogen på kvällen och packade ur allt, stora fina boxar och allt runtomkring ser bra ut.
Första dagens körning var knackig, det är en väldigt teknisk bana och även om den bara är 100 meter längre än Mantorp Park så är varvtiderna ca 10 sekunder långsammare.
Den har en utförsbacke där det slår lock i öronen och banan är insprängd i berget så fartupplevelsen blir jättehög, samtidigt som det går brant neråt och svänger höger i en blind sväng som är nästan 180 grader och slutar uppför en backe.
De som kör riktigt fort in i den svängen kör runt 260-270, själv låg jag kanske i 170 som mest dag två, man måste lägga mer varv för att få in i huvudet att det går att göra och bara förlita sig på att det är så. Lite som Torparn på Sviesta, man måste köra många varv innan den sitter.
Som sagt en mycket teknisk bana och väldigt långsam förutom start och mål som börjar med en 200 graders högerrundel och avslutas med en väldigt snäv vänstersväng och en topphastighet på ca 230 (240+ kör nog de riktigt snabba).
Topphastigheten var 234km/h och den uppnåddes i nedförsbacken med lock för öronen och angst i hela kroppen (kurvan kallades för angst av en naturlig anledning…).
Jag hade tänkt få på ett bättre däck än Pirellis SC2 som jag hade valt till en början för att köra på tills man hittar runt. Jag stod över 15.20 passet för att sikta på 16.40 istället med ett mjukare bakdäck som kanske går att gasa lite tidigare än när man är upprätt. Tyvärr blev det en krash under passet innan som gjorde att det blev storsanering och om jag åkt ut hade passet blivit ca 5 minuter, tyvärr kom regnet till de sista passen så det blev inget mer kört den dagen 🙁
Vi grillade och hade det riktigt gött i depån på kvällen, matlagning och lite mekande, Nicklas hade gjort en lowsider i en av de långsammare kurvorna så med några timmars mekande var den klar för att köras igen dag två.
Andra dagen började med väl blöt bana efter en natts hårt regnande så första passet hoppade vi över. Vi körde allihopa sen lite fortare än första dagen och jag fick äntligen testa det mjuka däcket som gjorde att varvtiderna sjönk med ca 3 sekunder mot dagen innan.
Jag kom aldrig överens med “Angst” men 1.32.35 fick bli den tid som blev bäst den här gången, det blev en drös 1.32 tider men för att komma vidare behövde jag attackera “Angst” mycket hårdare. Med två nätters halvkass sömn så var det inte läge att pressa på så mycket mera utan att riskera krasch och krascha tänkte jag inte göra! 🙂
För att komma hem i någorlunda tid blev sista passet det vid 15.20 och vi var hemma runt 11 snåret på kvällen, allt hade gått rimligt bra så det kändes inte som att man var tvungen att köra ända till 18 som sista passet var.
Betyg då på Rudskogen? En knort, kurvig bana som är väldigt kuperad men saknar inslagen av högfart, kanske om jag kommit bättre överens med Angst hade det känts bättre men en bana som körs mestadels på tvåan är mer av en gokartbana i min värld (just nu iallafall med Assen i sikte).
Återbesök blir det definitivt nån dag och då med rätt drevning, att ha drevat för Mantorp Park var inte helt rätt :-/
Hursomhelst så blir bästa besök på denna bana under ett Norskt Mästerskap, så man får se hur det ska gå till ?
Anläggningen var riktigt bra, fler duschar i den nya depån kan ju önskas, maten bra och toaletter var bra, fint och städat.
