Det häringa Rookieracet är nu över med pompa och ståt.
Mängden anmälda till hela tävlingen var inte så bra men vi hade skoj ändå.
I Rookie1000 klassen var vi som mest 12 stycken hugade förare som tänkte försöka visa vart skåpet ska stå.
Efter lite tränande på fredagen hade jag tagit sikte på att köra min 59:a som jag längtat efter HELA säsongen, men den har liksom inte infunnit sig, ännu.
lördagens långrandiga kval på sammanlagt 50 minuter gav mig medioker startplats som 6:a.
Starten gick och jag startade som vanligt skitkasst, jag hade har ännu inte lärt mig hur man gör med den här hojen, ibland går det bra och ibland “hugger” den till och man går upp på bakhjulet.
Efter en liten stund så hade det gett sig lite hur resultatet skulle bli, jag hade en rolig fight med Ola “Öland” Gemark, han var kung på att åka “ivägen” så man inte kom om, men med lite taktik så var man förbi, tyvärr gav denna fight att vi tappat avstånd till klungan framför och det var till att hålla Öland borta bakifrån så skulle jag klara mig fint i mål. Efter 6-7 varv så var som vanligt högerhanden HELT slut, fantastiska kramper infann sig och jag fick köra lite lagom fortigt sådär, det gick visst hyfsat det också.
Den där 59 tiden infann sig INTE idag heller, 1.00.23 blev bästa varvtid, personbästa är 1.00.01 så jag ligger ett ögonblick efter… typ.
Dag nummer två bjöd på början till regn precis när vi skulle ut och köra vårt andra kval, eftersom första gick käpprätt åt fanders så tänkte jag att jag ska försöka mig på ett varv med slicks i halvblött, normalt är greppet jävligt bra på Sviesta i blött.
Ut fort som tusan på kvalet på slicks, gasar friskt för att känna efter hur greppet är och det känns tryggt!
Planen var att köra ett flygande varv för att få en varvtid och sen köra in i depån, sagt och gjort.
På väg ut på start/mål rakan laddar jag så hårt jag vågar och bakhjulet glider iväg, slår av lite på gasen, får tillbaka fästet och styr ut mot gräset.
Det första jag tänker är, va nära den där däcksbarriären är, den kommer göra ont och jag försöker styra i det blöta gräset.
Lyckas måttligt att missa däcksbarriären men träffar ett lerhål som hojen “sugs ner i” och stannar utan att vurpa(!?!)
Samtidigt bakom mig hade Öland kört och hade nog tänkt ungefär “Kan han så kan jag” och när mitt bakhjul släppte blev han lite nervös och släppte på gasen varpå framhjulssläppet var ett faktum och tyvärr vurpade han bort sig från räjset här 🙁
Det blev rödflagg ganska omgående, jag åkte in och tackade för mig 😀
En stund senare vare dags för regnrace! normalt är jag duktig på regn men med helt nya regndäck som inte är inruggade kan det bli lite konstigt.
Planen var att hålla sig på hjulet hela racet och det lyckades nästan.
När det var fyra varv kvar så hade jag korn på en fjärdeplats och laddade på för kung och fosterland ut ur torparn och som ett brev på posten kom sladden, jag blev kastade fram & tillbaka på hojen utan dess like, hamnade lite vid sidan om banan, fick ordning på hojen igen och utan att vurpa stack jag snabbt som ögat ut på rakan.
Jag trodde ju att nu hade jag någon i arslet som jagade mig så jag var tvungen att gasa på ordentligt.
Efter ett halvt varv tittade jag bakåt för att se hur det såg ut bakåt, det var helt TOMT, vart är alla?
Jajja, fortsatte köra in till mål och fick skatta mig helt nöjd med ATT komma i mål 🙂
En trevlig helg blev det och är väl hyfsat nöjd, men den där 59:an hade GÄRNA fått bli av, nästa år så!