Nervös som få över tävlingen åkte jag mot Sviesta, en hel del hjärnspöken sen vurpan men men det kan ju bara bli bättre med race som “terapi”.
Under själva racet lär man ju inte ha tid att tänka så mycket 🙂
Kvalet gick sissådär, 59.4 och em 4e startruta blev det. Fredde Watz hade smugit sig in med sin 600 i 1000 klassen också för att få lite mer körtid, jäklar vad det gick undan!
Jag hängde väl med första 2-3 varven men fick inte till det riktigt, oj vad det märks att man inte tränat kondis nog mycket i år!
Man spänner sig lite mer på race och direkt känns sånt av som man inte gör på en träning riktigt.
Racedistanse på SM är 24 varv (nu 12) så jag behöver verkligen ut och springa!
Bästa tiden sattes på näst sista varvet på 58.39 och årsbästa sjönk från 58.8, till nästa träning är spökena borta och då blir det 57or för hela slanten!
Eftersom Fredde var med “på kul” bara med sin 600a i 1000 klassen fick jag tröstpriset på 3e plats.
[nggallery id=23]