Idag kom de och hämtade dig min kära, det gör ont i själen att överlämna dig till en annan man som ska få ta hand om dig framöver.
Efter flera år med otroligt rolig, rest tillsammans, skrattat tillsammans, gråtit tillsammans, svurit tillsammans, legat tillsammans i de otroligt härliga kurvorna runt Mugello, hoppat ut för krön i Portimao och tagit svängarna på Assen så fort vi bägge två vågat.
Vi har varit ett team, med full tillit till varandra, utan att blinka har jag tagit dig till höga hastigheter och du har alltid haft mitt fulla förtroende, du har lytt minsta vinkning och tanke jag haft (även de som inte alltid varit de smartaste), det är en era som tar slut idag, vi är inte vi längre utan du åker till nytt land med nya människor och jag hoppas innerligt att både du och din nya ägare får det roligt tillsammans!
Jag måste ha blivit riktigt blödig på senare år för en tår tränger sig fram i ögonvrån och jag undrar vem är jag nu då, utan min kamrat.
Inte på 11 år har jag varit utan motorcykel, det här är en ny konstig känsla.
Ikväll blir det en whiskey till din ära och lite film, för film har jag nog flera 100:a timmar från alla äventyr vi varit på.
Puss & kram älskade vän, hoppas vi ses igen en dag.
