Ja, det kan man undra 🙂 Vad ska man säga, lite mer otur än såhär är nog svårt att ha.
Doktorn ville vänta med nervbanetransplantationen så lagom till juli månads början får man inte röra armen under 4:a veckor, den lilla träning jag lyckats börja med blev i princip ogjord och vidare träning blev pausad en månad till och lagom till augusti får man börja röra på sig igen.
Man blir lite handikappad, när man inte får använda armen, träna nåt alls utan att röra armen är svårt, även om man kan binda fast den, det är ovant att inte ha två armar..
Tanken var att tävla de två sista tävlingarna i år men det verkar inte bli nåt av det alls med det :/
Det är riktigt trist att det händer nu, inte bara med tanke på mc-åkning utan även familjen, jag har blivit ganska stark i vänster arm jämfört med tidigare när man bara kan lyfta Filip med en arm, men att inte kunna leka med barnen tar nog hårdast på psyket ändå, man ser andra pappor leka för fullt med sina småbarn medans jag måste låta bli.
Hoppet går upp och ner men siktet på 2016 blir bara mer fokuserat, mer leka med barnen och umgås mer med familjen, så det blir husvagn eller liknande med till banorna för att få ha godingarna med på helgerna!
Man längtar en del efter att få tävla igen…
