När man lite som av en nät tillfällighet får frågor om tillvaron måste man ju bara svara.
Lite old school i gemet men ändå, de flesta jag träffat genom åren har nog lite olika syn på vem man är, rollerna har varit lite olika och har man “bara” träffat besiktingschefen, tävlingsledaren eller utbildaren Håkan skiljer den sig förmodligen ganska stort mot föraren Håkan Stensby. En god skildring ges här!
https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=978441302276864&id=802933779827618&substory_index=0
Han är känd som en engagerad och hjälpsam förare, har haft licenskurs bland snödrivor på Sviestad och han hjälper till att föra sporten framåt och är aktiv i LMS.
Läs om Håkan Stensby, en man som kör väldigt snabbt på Assen och har visat att man kan klara ljudkraven med en SBK!
RR nyheter och teknik: Berätta lite om dig, vem är Håkan Stensby?
Håkan Stensby: Uppväxt i de norra Värmländska skogarna så det blev det en hel del crossåkning när man var liten. Moppeåldern börjar vid 7 års ålder i skogarna och crossåkningen kanske var mer enduro egentligen för där fanns inga crossbanor men väl fina skogar att åka i Smiley smile
Till slut har jag hamnat i Mantorp tillsammans med fru och två goa killar på 2 och 5 år, som av en händelse ligger nära Mantorp Park.
Sen -99 har motorcyklar varit mitt stora fritidsintresse och tagit den mesta tiden, tack vare min goa familj som ställer upp i ur och skur blir det fortfarande mycket MC åkning. När man som jag börjar närma sig den fantastiska åldern av 40 kanske man inte räknar med att göra storkarriär inom Roadracing men jag försöker ha roligt på resans gång. Efter att ha besökt fina banor som Mugello, Portimao och Assen blev det lite av ett nytt kapitel för mig inom Roadracing, att stå på Assens startgrid med fulla läktare är en härlig känsla!
RR: Hur har din karriär sett ut?
HS: Roadracingkarriären började 2005 i Rookie1000 som snart blev Superbike. Från 2008 blev det KTM 690 Cup och Supermono för att 2010 hitta tillbaka till Rookie1000 och numera Superbike igen. Jag fick möjligheten att prova på lite Endurance tillsammans med Backmans 2011 och det slutade med två fina bucklor som har en speciell plats i hjärtat.
Det har mest varit SM serien som jag tävlat i men har planer på att tävla mer i Holland och deras ONK Superbike serie. Det då banorna är större och ”nya” men kostnaderna är i princip samma som att köra SM.
Resultatmässigt har det gått relativt bra, under Danska Mästerskapen på Mantorp park 2014 blev det en 1:a plats och under SM på Sviestad 2014 blev det en 3:e och 5:e plats.
Jag har sällan kört hela serier under åren som gått, detta på grund av att jag på senare år prioriterat utlandsåkningar mer än att fullfölja en säsong här hemma.
RR: Är det möjligt att köra t ex SBK och vara aktiv i en förening när man har en familj? Måste familjen också ha ett motorintresse?
HS: Man ska inte ta på sig mer än man känner att man hinner med, då blir resultatet dåligt på alla plan. Även om viljan finns att göra mer saker så försöker jag bara ta på mig saker jag känner att jag hinner med och kan göra bra.
Förra vändan (2007?) jag tävlade i Superbike minns jag en gång på Mantorp Park under kvalet att jag kom och tänka på vad skulle äta till middag, kanske inte rätta tankar på rakan i 250+ så fokus på det man håller på med är viktigt.
Min fru som är väldigt praktiskt lagd och har hjälpt mig mer än en gång att komma ihåg att dygnet har bara 24:a timmer
Jag är nog lite av en tidsoptimist oftast, en realitycheck då och då är bara hälsosamt och man får fram fokus på det man verkligen vill göra.
Familjen är nog bästa stödet i alla lägen, konstigt nog kör jag fortare numera med fru och två barn i depån än jag gjorde tidigare!? När man på film fått se ens barn stå och skrika heja pappa varje varv man kommer förbi är ganska hjärtkramande.
Vi försöker stödja varandras fritidsintressen så gott det går, som i alla förhållanden så handlar det om att både ge och ta Smiley smile
Tidsmässigt är det nog föreningslivet som fått stryka på foten mest, trots att det ändå blir både licenskurser och andra uppdrag är det nog mindre än 1/10 av tiden jag la i föreningen för 10 år sedan.
RR: Vad är din roll i LMS?
HS: För stunden håller jag mig helst till “bara” licenskursutbildningar och träningsledare men till exempel i höstas hoppade in som biträdande tävlingsledare på SM Finalen.
Utbildningarna tar två helger(och lite till…) i anspråk, vilket känns ganska lagom och det är rätt kul att se nya förare på grönbete varje år Smiley smile
För nåt år sen hade jag med en kompis som kört bandagar i över 10 år men aldrig tävlat, men efter att ha fått vara med på det lilla trevarvsrace som körs blev han taggad och Fritte ska i år prova på lyckan i Superbike!
RR: Hur såg 2015 ut för dig? Hur har du förberett dig för 2016?
HS: 2015 var mest sjukskrivning efter en misslyckad nyckelbensoperation, sviter som jag får leva med resten av livet. Man kan väl säga såhär, man kan bli lite vimsig med mycket morfin i kroppen…
2016 är revanschens år, tävlingarna som ska köras är bokade, träningarna bokade och jag ska mycket med hjälp för att försöka utvecklas bättre i år.
Den mentala förberedelsen är viktig, att ha ordning på sakerna när det väl drar igång i slutet på mars, the grand plan för säsongen behöver vara klar.
RR: Hur utmanar du dig själv, genom att köra utomlands eller har du några andra mål/idéer?
HS: Utmaningen är alltid att köra fortare, bli lite snabbare, gasa lite tidigare, bromsa lite senare och försöka VÅGA köra lite fortare. Att köra fort sitter enbart i huvudet och det är kampen med(mot?) ”Survuval Reactions” som är mest jobbig och samtidigt roligast.
Det är 12:e säsongen körs i år och jag ska köra mitt eget race, se till att varje varv på banan blir ett utvecklande varv.
Framför allt ska Assen besegras och målet är att köra under 1.40, med 1.47 där sist i ONK Superbike har man en bit att gå, men med inhyrd lokal instruktör en hel ska det bannemej gå! Till mitt försvar har jag bara kört 47 varv på Assen hittills.
I år blir det stort fokus på teoretisk utbildning och försöka hitta tillfällen att testa teorin i verkligheten också, om vädret vill sig blir det praktiska övningar redan på Långfredan!
Att lära sig hantera gasen är viktigt, en bra träning har varit all regnkörning med slicks genom åren och även tidiga vårträningar, trots snö runt banan och man kör med gamla regndäck på torr asfalt så går det att köra relativt fort, det är ganska kul att slidea runt på klibbiga regndäck!
Som ni förstår blir det ingen försäsongsträning som är ganska populärt, försäsongsträningen består mer i konditionsträning, studier och planering.
RR: Hur marknadsför du dig? Är det fortfarande någon som sätter dekaler på buss och hoj eller är det enbart sociala medier, hemsida som gäller? Syns Stensby Racing på annat sätt?
HS: Idag är det relativt enkelt att marknadsföra sig på internet med relativt billiga medel jämfört med förr, men utmärka sig på marknaden är svårare. Samma regler som förr gäller dock fortfarande, var ödmjuk och kreativ, ge inte upp bara för att de 50 första samtalen inte gick bra.
En av de roligare förarna som marknadsför sig bra är Mossberg, med sånn charm kommer man långt! Jari Tuovinen är en ny frisk fläkt som förhoppningsvis kommer visa för många andra hur man marknadsför sig proffsigt!
Ett jättebra exempel är Filip Backlund, han har lyckats bra med sin marknadsföring och han har många bra ideer.
Jag brukar ta tillfället i akt inför tävlingar när LMS RR gör reklam ute i köpcentra och liknande att vara med, det är där man kan träffa framtida samarbetspartners och samtidigt göra reklam både för tävlingen, sig själv och befintliga samarbetspartners.
RR: Vad är ditt bästa tips till RR_förare som är i starten av deras karriär?
HS: Kontakterna med företag handlar mycket om att våga, få tag på rätt person och lite tur.
Film på youtube är en bra platform men kräver även en del tid i att klippa, kan man det inte själv så se om du känner någon som kan hjälpa dig så resultatet blir bra.
Tänk ut något roligare än att de kan sätta några klibbor på hojen och att allt tar tid, tålamod behövs! Man måste vara ute i tid, budgetarna läggs på hösten och finns inte utlägget med i budgeten för att sponsra dig är det svårt att få in nån större summa under innevarande budgetår.
Ett lite annorlunda tips kan införskaffa ett skåpsläp, hoppa över ”racebussen” och lägg pengarna på en vettig dragbil istället. Släpet sjunker knappt i pris de närmsta 10 åren och kostar i princip ingenting att ha stående (om man utrymmet förstås).
RR: Hur kan publiken följa Stensby Racing, filmar du själv dina race? (onboard-kamera, drönare mm)
HS: Jag publicerar mest information på hemsidan https://stensby-racing.semen använder såklart även Facebook, Youtube, Instagram och twitter men lite mer sparsamt tyvärr.
Videofilm kommer ut på youtube efter i princip varje tävling. Drönarfilmandet har blivit lite stopp på grund av alla konstiga regler som kommit till. Jag har filmat lite på diverse motortävlingar, det blir film med riktigt billiga medel, sen kommer klipptiden till också. Med lite tur kommer årets filmer bli lite mer proffsiga, en barndomskompis jobbar med film mest hela dagarna så nu tänkte jag att han ska få göra lite jobb åt mig också.
RR: Sviestad är lite av en hemma-bana för dej, hur många varv har du kört på banan? Med alla dessa varv bakom dej, hur kan du utvecklas och var kan du bli snabbare på den banan?
HS: Eftersom det är 17 år sen jag körde på Sviestad första gången så har jag dålig koll på varvräkningen Smiley smile
Utvecklingen består i mer kunskap, inte bara av att köra fler varv, när jag tittar bakåt så 2014 körde jag enbart tre träningar på Sviestad gentemot ”alla” för 10 år sedan. Utbildning i hur och varför en hoj beter sig som den gör är minst lika viktigt. Eftersom man kört så mycket på banan är det svårt att göra sig av med olater man samlat på sig genom åren, jag försöker betrakta den som en ny bana varje vår och börja om från början med alla referenspunkter. Man behöver vara kritisk till sitt körande och testa en massa olika saker för att hitta sin körstil och aldrig sluta vilja utvecklas. Den dagen jag är helt nöjd efter ett pass kommer jag sluta köra.
Efter att gått några CSS kurser och läst material från både Californa Superbikeschool, Motovudu(Simon Crafar) och Troy Bayliss kan man alltid hitta nya sätt att attackera en kurva man kört 10000 gånger innan.
Mitt hetaste tips är att ta hjälp av andra och utbilda sig, det är utan tvekan den snabbaste vägen till att köra fortare.
Min erfarenhet är att även om kursen/hjälpen känns dyr är det billigare och snabbare än att försöka komma till samma resultat själv.
Hade jag själv tagit hjälp när jag började tävla hade jag förmodligen blivit både snabbare och kommit undan billigare i slutändan än vad man gjorde, det är alltid lätt att vara efterklok.
RR: Vilken RR-förare/person (funktionär, engagerad osv) skulle du vilja veta mer om?
HS: Det finns många intressanta människor i den här världen men en favorit hade varit John McGuinness. RealRoadracing är något som fascinerar mig mycket, de flesta som börjat köra sporthoj på gatan kör väl oftast kanske lite för fort på vägarna och med lite tur hittar de till banorna där det är lite säkrare så småningom…
John ser ut som en riktig slappfot, hatar att träna och gillar kött och öl, samtidigt är han grymt snabb både i Endurance och landsvägrace. Hans inställning till livet verkar vara riktigt härligt.
RR: Vilket är ditt bästa RR-minne som du vill dela med dig av?
HS: Det måste vara vinsten i Danska Superbike på Mantorp Park 2014, efter alla varv jag kört, alla saker man tränat och sen satt det där, det var en fantastisk känsla att stå där högst upp på pallen! Utan en massa tractioncontroll, med en standardcykel medans de andra kör med IDM preppade maskiner, jag räknar inte med att vinna Superbike någonsin igen men det behövs inte, jag är rätt nöjd med den buckla jag har.
Tack Håkan Stensby!
Jari Tuovinen Kul Läsning Håkan StensbyEmoji smile Roligt att du kommer tillbaka med ett leende på läpparna trots motgångarna med skador efter operation. Till er andra vill jag säga att Håkan är en mycket ödmjuk och hjälpsam människa med ett enormt hjärta till både sporten och medtävlanden. Ett exempel är när Håkan ringer mig Lördag kväll kl 22.00 en SM Helg på Sviestad som jag valt att stå över då jag inte fick ner ljudet på Panigalen tillräckligt för att klara Ljudkraven. Håkan övertygar mig om att vi löser detta med db killers och det ena med det andra, du måste komma hit och tävla. Nej Håkan det går inte, Racet är imorgon och jag har endast kört 6 varv på banan totalt, jag kan inte komma direkt till kval utan att veta vilket håll banan går åt. Då säger Håkan att jag hjälper dig med spår mm, du kan åka efter mig hela kvalet och kolla spår. . Jag tror inte jag skulle kunna nämna en enda konkurrent som hade ringt och tjatat, och definitivt inte slösat sitt egna kval på att hjälpa en annan förare runt banan än Håkan Stensby. Vill inte sno uppmärksamhet när jag säger att jag stog på pallen den dagen:-) Utan Håkan hade jag inte stått där alls. jag kommer aldrig någonsin glömma den dagen, och skulle någon fråga mig vad mitt bästa och största minne är i RR så är det helt klart den dagen. Vilken underbar person och glädjespridare Håkan Stensby är. Kul att Håkan is Back on Track:-)