Spa Francorchamps, varför är den så härlig att köra?

Det är svårt att förklara för nån som inte varit där känns det som men jag ska försöka 🙂 

Sen jag till Belgien och Spa Francorchamps för några år sen, en 7km lång bana som innehåller både snabba och tekniska partier sen har den en höjdskillnad på banan som gör att det slår lock i öronen ibland. Två ställen där man åker på 1ans växel (Sista & första kurvan) för det går så sakta och man behöver “skjutsen” ut ur sväng för att få fart, tvåan är alldeles för slö. 

Den har de där tekniska kurvorna som flyter i varandra där man behöver sätta flera kurvor i rad för att det ska bli bra varvtider. Det är är nästan lika många vänstersvängar som högersvängar till exempel (man slipper vända däck…). Gillar man att  köra fort så erbjuder banan detta på flera ställen, både “rakt fram” med skarp sväng efteråt och högfartsvängar där man kan köra så fort man törs, de snabba lägger in och knäskrapar i 200++. Att komma ut från en “dubbel höger” (15-16) sen bara mata på växlar i nedlägg från tvåan till sexan är, magiskt, sen slänga om från höger till vänster och fortsätta hålla fart! Näst sista vänstern (kurva 18) innan start och mål går man från sexan till fyran och så fort man törs drar man fullt igen för att få i femman innan man går ner till ettan i “bus stop”. Sen att banan är som en berg&dalbana gör ju inte saken sämre! Den är bara sådär, magiskt härlig att köra! Jag vet faktiskt inte hur jag bättre kan förklara upplevelsen.

På bandagarna jag varit på där har hojarna varit alltifrån gamla 2-takts räsers, BMWs av GS modell till fullkittade endurance VM motorcyklar. Deltagarna är av alla sorter och det är supertrevligt både i depån och på banan. Eftersom det är en sån historisk bana och anläggning brukar det vara några 1000 där på de vanliga bandagarna och titta när vi varit där. Det kommer turister in i boxarna och frågar saker och diskuterar, alltifrån tonåringar till pensionärer. Atmosfären har varit riktigt härlig och människorna jag träffat på har alltid varit tillmötesgående. En gång stod ett EWC team boxen bredvid (inga väggar emellan) och man blev inte avvisad eller nedvärderad om man bad om hjälp, magic!

När jag åkt dit har jag tagit båten Trelleborg – Travemünde, sen är det 80 mil till banan, ett västkust gäng tog en båt från Göteborg. Man kommer fram till banan runt middagstid, käkar lite mat i Spa, sen blir man insläppt i depån runt 20 tiden på kvällen. Vill man göra det lite enklare för sig tar man hjälp ONE Trackday events som fraktar alla dina saker dit och hem igen, sen kan man ju välja flyg eller bil, så himla långt är det inte om man kör vanlig bil. Med husbil + släp som jag kört “tar det en stund” 😉

Lite summering av det här långa inlägget då, Spa Francorchamps ligger nära och erbjuder en fantastisk upplevelse. De Spanska, Portugisiska och Italienska banorna har alla sin charm och “egenheter” som man blir antingen frustrerad på eller kär i och bara vill tillbaka, till exempel Aragon för mig är en sån, jag bara måste dit igen, jag är på intet sätt “klar” med den banan 🙂 

Det kommer bli ett ganska stort gäng som drar till Spa Francorchamps i år, förhoppningsvis TRE(!) team som tävlar på den 6 timmar lång endurancetävlingen på söndagen. Om du vill följa med och har funderingar på hur det kan gå till? Kontakta antingen mig eller Stefan på ONE Trackday events

 

 

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.