fbpx

Mammut Trophy 2020

Då har det äntligen varit racingpremiär, efter en annorlunda vinter/vår har vi nu kört den första roadracingtävlingen i Sverige 2020.

Många som var på plats gjorde en av sina första körningar för året, så även jag, 3e dagen jag kör hoj i år och 2a dagen var dagen innan racet.

Allt kändes ovant, men samtidigt otroligt härligt att träffa och uppleva den härliga roadracingdepån igen, jag har saknat den världen. Alla är så positiva och glada, även när det går dåligt är man glad för man gör nåt som trots allt är kul!

På söndagmorgonen sprang jag och Marcus Högström ett varv runt banan

blank

som uppvärmning inför dagens batalj.

Han hade bra klipp i benen så det var bara att hänga på runt banan!

Lite senare dök resten av gänget upp och det var snart dags för träningspasset och kvalet.

Jag åkte ut på träningen för jag ville känna så bromsarna funkade som de skulle efter gårdagkvällens mekande och visst funkade de så där fantastiskt bra som väntat!

Vi körde våra kvalpass och tog en 6e plats på startgriden.

Humlan tog första stinten och gjorde fantastiska 39e varv! In, tanka, byta bakdäck och ut körde jag. Första varven var sådär, några sekunder off pace men sen började det bli bra tider (för att vara mig iallafall). Låg mellan 1.41-44 tider stinten igenom, om inte supersnabbt så var det ganska stabila tider. Det kändes JÄTTEMYCKET i kroppen att man inte kört så mycket, många muskler som inte var vana att jobba på det sättet och framförallt mina ljumskar fick ta ordentligt med stryk nu. Allt springande är väl bra men stretcha har inte varit min starka sida så redan här började jag få ont.

Inga incidenter på stinten direkt, det flöt på ganska bra, provade lite olika spårval med mera men fick inte till nåt som kändes bättre eller snabbare så jag gav upp lite och körde ”mitt race”.

Efter min stint var det dags för Masen att köra (ja, han är faktiskt dalmas från början 🙂 ). Då börjar 1.38-39 tiderna komma för teamet och han kör så himla fint, det är kul att se när han kör. Hur det än är så är inte Kawan en liten nätt superbike, det är en best, allt är lite större, bredare gaffelkronor, bredare baktill och en STOOOOOOR tank! Den är inte lätt att köra även om den numera börjar kännas som en Honda 😉 Såklart tog jag på mig springskorna och joggade en vända efter stinten för att få igång benen igen som kloggat ihop och högerfoten hade tillochmed somnat!

Humlan hade haft jätteont i ryggen så han hade krämat in hela ryggen med voltaren på morgonen så han skulle bara köra en stint blev planen så Masen & Jag skulle köra resten.

Nånstans mitt i min andra stint blev det Code50 och efter det fick jag inga varvtider längre på laptimern, jag fick jättesvårt att köra jämna tider och hade ingenting att gå efter. Vi var 28 till start och på den stora bana som Anderstorp är kan man åka väldigt länge utan att se nån vare sig framför eller bakom, jag hade gärna haft nån lite snabbare framför att jaga 🙂

Efter Code50 delen börjar jag få riktigt ont i kroppen, ljumskarna känns som om nån sticker in nålar i vid varje kurva, alldeles för stel i höfterna. Jag har lite nedräkning, vi ska komma ca 36 varv på en tank, Code50 gjorde att det blev nåt varv till så jag hade räknat med 38 men blev invinkad lite tidigare.

Bytet går jättebra och Humlan(!) sticker ut igen, Masen var kroppsligt riktigt trött efter första stinten så Humlan bet ihop och körde en stint till. Han kör stadiga tider och det är precis det som behövs, man måste inte va snabbast bara det är jämt och säkert.

Bytena gick jättebra, tankning, däckbyten, helt fantastiskt gäng, inga krångligheter alls vilket ger mig som förare en oerhörd trygghet att veta att sakerna tas om hand om när man kommer in efter att ha kört som en tok i över 1 timme med grejorna och jag får tid att ladda om i lugn och ro till nästa stint.

Det blev en förhållandevis lång stint på grund av en sanering här om jag minns rätt, men ändå skulle nog inte bränslet räcka i de 6 timmarna så med 15 minuter kvar vinkar Humlan att han ska in, Masen gör sig redo för en snabb tankning och sen ta hem det här. Jag förstod inte att han var så trött som han var men när han kom in igen efter sista vändan så såg tillochmed jag att han var sliten.

Vi slutade som fyra i totalen och etta i Enduranceklassen, resultatlistorna finns här. Nu är det hem och ladda om batterierna och se till att ÖRRK kan arrangera nästa Endurance på Mantorp Park 9e juli, den banan kan jag något bättre än Anderstorp så jag hoppas på lite bättre varvtider och att kroppen ska hålla också 🙂

Vi ses där!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: