fbpx

SEC Premiären 2019

Det blev en lite oplanerad körning i ONE Endurance Team i söndags. Rachid blev sjuk och jag hoppade in istället.

Så hela familjen följde med till Anderstorp, bara ett ”litet” stopp i Ullared på vägen så var vi sent på lördakvällen framme vid banan. Äntligen fick hela familjen åka med i husbilen till en tävling, kändes helt fantastiskt! Jag måste ju säga att husbil med familjen fungerar jättebra! Alltid varmt och gött, sen att jag älskar att duschen alltid är varm när dagen är slut gör inte saken sämre 🙂

Med bara två bandagar i kroppen så var det lite nervöst att åka till Anderstorp, en bana jag sällan kört på i nån som helst sommarvärme, +12 är nog värmerekordet, det mer normala har varit 2-4a plusgrader och snö.

Hursomhelst, det blev cirka 10 varv på banan innan racet, så det var den uppvärmning som blev på ONE Endurance Kawan, men vi ska ju köra 6 timmar så det blir tid nog att lära känna hojen igen 🙂

Stefan ”Humlan” Bernström tar starten och första stinten, jag var förare nummer två och Björn ”Masen” Ljungquist Tideström som förare tre.

Humlan körde på som vanligt och efter vad som kändes en otroligt lång väntan så blev det min tur. Ut och kör! Trevande långsamt gick det de första varven men efter sådär 20 varv börjar det bli lite bättre. Jag har nog aldrig varit snabb på Anderstorp och personbästa är runt 1.38 med min gamla CBR1000RR.
Nånstans där lagom när man fått upp farten blev det Code50(50Km/h hastighetsbegränsning runt hela banan) som pågick runt 10-15 minuter, sen släppte den som kom jag nog inte ens ett helt varv innan det blev Code50 IGEN, någon hade för bråttom att åka fort med kalla däck efter så lång Code50.

Direkt efter Code50 nummer två släppt började det regna, ungefär halva banan var först jätteblöt, sen kom hagel och mer blöta och hela banan var blöt, sen tokregnade det ännu mer och när fyra hojar låg i sandfållan under ett och samma varv bestämde jag mig för att gå in, jag har lite för lite erfarenhet av att köra med Dunlop slick i både blött OCH kallt. In i depån och Humlan åkte ut på slicks, kommer in direkt och det slängs på regndäck.

Några varv (ca 10 minuter) senare är banan torr igen och det visade sig med facit i hand att regndäck var fel beslut 🙁

När Stefan sen kom in igen var det dags för slicks och Masen åkte ut. Han körde på som bara han kan och det såg harmlöst ut hela passet (sen om hans synvinkel är riktigt densamme vet jag inte 🙂 )

Sen är det lite blurrigt vilken ordning allt hände i men jag åkte ut på min stint nummer två och den blev fantastiskt bra, körningen gick bättre och bättre, jag och Anderstorp blev lite kompisar igen 🙂 Den där jättesnabba varvtiden kom aldrig även om predictive laptime på displayen sa 1.38 tider ibland så blev det inte snabbar än 1.40 nånting i slutändan.

När det sen var dags för tankning och byte till sista stinten var det ca 1.15 kvar och hela den stinten går inte att köra på en tank om det inte blir Code50 igen. Med vääldigt lite marginal till Kraftwerk1 så väntade Humlan in i det sista med att se vem Kaftwerk skickade ut. Det blev Martin Nilsson som med sin vinnarskalle satte iväg och körde 1.37 ju tider. Masen fick ligga kvar ute och kom in på en snabb ”splash and dash” för att klara bränslemängden. Med ca 10 minuter kvar och ca 90 sekunder tillgodo till Kraftwerk kommer Masen in och klagar på att det låter konstigt om växellådan/kedjan. Humlan skickar ut honom igen och han får köra det sista med bara 4-5-6:an tillgänglig. Masen kör riktigt fort för att sakna 3 växlar och Kraftwerk tar nu ca 5-6 sekunder per varv.

Efter 6(!) timmar och bara några minuter kvar skiljer det några sekunder mellan ettan & tvåan, det är HÖG nervositet i depån och över mållinjen var Masen först, med 8.2(!!!!) sekunder tillgodo, 188 varv totalt! Helt galet tight race.

Helt färdig både fysiskt och psykiskt var racet ”äntligen” över och det blev en första plats.

Packa ihop allting, prisutdelning, packa lite till och sen bege sig hemåt.

Allmänt trötta var vi hela familjen, med ett stopp på MAX i Värnamo blev det raka spåret hemåt. Av någon konstig anledning var det väldigt många ansikten jag kände igen från banan på Max 🙂

Väl hemma var det raka spåret till sängs, skönt att komma hem igen!

Sammanfattningsvis, en väldigt härlig dag trots lite bekymmer på vägen, ett härligt gäng i depån! Nu ska vi planera nästa MC evenemang 🙂

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: