Att åka till den här banan för att köra igen efter 7 år var skulle bli lite intressant, man har ju hört och sett den nya depåsvängen, den nya asfalten och så vidare så det skulle absolut bli kul att köra på Gelleråsen igen!
Den här gången åkte hela familjen med, så vi anlände banan på lördag eftermiddag efter ett välbehövligt bad i Laxsjön på vägen och go mat i Laxå, precis som det sig brukar när man åker till och/eller ifrån Gelleråsen!
Packar upp och ur Mini tillsammans med Direktör Björn Nordgren, tänkte vi skulle campa nån dag extra efter endurancet 🙂
När det är klart och vi har fått alla barn mat så man kan undvika lite hungriga barn så var det läge att kolla till boxen och hur det går med alla grejjer. Tydligen var Stefan på sjukhuset, lite oklart vad som var fel men det var gallsten som spökade. Han kom till banan på söndag morgon, lite sliten efter natten, provade på att köra hoj på morgonen för att kunna vara med på tävlingen på eftermiddan utifall något skulle hända.
Teamet som den här gången bestod av personalen: Bettan, Roger, Daniel, Ulf, Marie, Stefan och förarna, Stefan, Björn & Håkan. Som sen senare blev Björn och Håkan som fick dela på 6 timmar endurance. Ett bra beslut av Stefan att inte köra, gallsten gör riktigt ont så man kanske inte ska ratta en fullblodad Endurancecykel som går väldigt fort tillsammans med 40 andra på banan.
Vi kvalade sjua om jag minns rätt och jag fick ta den första stinten. Det gick ganska bra och vi var med i totaltoppen länge, en lång KOD50 gjorde att jag tappade bort både hur länge jag varit ute och hur många varv jag borde kunna köra på en tank. Det visades skylt i depån men den var svår att se i depåsvängen om det var förare runtomkring, vilket det allra oftast var. Så efter cirka 1h50min ser jag att bränslelampan är tänd, förmodligen varit så ett tag eftersom jag låg på jakt efter min gamla idol Christer Miinin 😉 ett dumt beslut senare var att ta ett varv till för att verkligen se att de var redo i depån.
Det började hostas ordentligt mot ejes, kom igenom hårnålen och sen stannade den helt. Enligt mått från Google Maps så var det cirka 530 meter springtur i fullt MC utrustning efter 1h 50 minuters körande i racetempo. På vägen fick jag hjälp av Linkan (även kallad Tommy Lindqvist) de sista 200metrarna och jag vet inte riktigt hur det gått utan, det var oerhört jobbigt att springa så fort som möjligt, vara så arg på sig själv samtidigt för att jag klantat mig som attan med detta. Sånt här får ju liksom inte hända! Vi förlorade cirka 3 minuter på detta och de 180 sekundrarna kunde man ha kört 2 sekunder långsammare i 90 varv och ändå få till samma stinttid, så man måste ha lite bättre koll än vad jag hade just här, jag hade fruktansvärt kul på banan så tyvärr var fokus inte på den där orangea lilla lampan…
Hursomhelst, Björn tog stint två och körde oerhört bra! vi tappade från 3e till 19e i totalen på min miss. Björn körde ikapp en hel del och vi låg bra till när han kom in efter sin stint. Mellan stintarna satt jag mest stilla, vilket gjorde att all mjölksyra jag samlat på mig på under springturen förmodligen inte gått ur ordentligt, nästa gång ska jag ha med en cykel att trampa på mellan stintarna.
Hela teamet gjorde otroligt snabbt däckbyte, tankning och på 1.05 var vi ute på banan igen (från pit in, till pit out). Så min andra stint blev stel, det gick inte riktigt lika fort som första stinten och det var en del stök på banan så det var mycket KOD50 och jag hade svårt att få upp farten igen efter KOD50 av någon anledning, för inte förtroende för fästet av nån anledning, jag vet att det är bra grepp men jag får inte riktigt till det iallafall, gamla spöken från förr 😐
Efter 66 varv eller nåt sånt så känner jag att jag gör lite dumma beslut och kör lite för dåligt att för att fortsätta så det blev att vinka för förarbyte. Allt går superbra i depån med däckbyte, tankning etc och Björn är på väg på sista stinten. När jag kom in var jag så stel i hela kroppen att jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, för lite rörelse mellan stintarna tror jag var orsaken.
Han kör riktigt bra, han som var nervös för att han inte skulle kunna köra med 30-40 minuter per stint fixade 1h 30+ minuter utan till synes några problem. Björn tar oss till ledning i Enduranceklassen igen och när det är gjort så meddelar Daniel via pitboarden att han inte behöver ha så bråttom längre, Björn försöker dra ner på tempot men det går inget bra för körningen stämmer inte längre så han ökar på till sin bekväma takt igen.
En helt fantastiskt bra sista stint och tar målflaggen med nästan två varv till Kraftwerk 1 som blir tvåa och Repsol Team Sweden Alingsås som trea.
Efteråt så var det en helt suverän tävling, mycket som hände både på och vid sidan om banan. Teamet gjorde en fantastisk insats och trots springturen på banan så kom vi etta i Enduranceklassen och sexa i totalen.
Senare på kvällen var det riktigt skönt att ta en dusch, laga lite mat och efter det lite bubbel 🙂 sängen lockade mycket kan jag säga!
På måndagen hjälpte vi Direktör Björn Nordgren och hade det bara gött i depån, för att sen på tisdagen dra mot Västkusten för lite semester 🙂
Det var en härlig dag i depån, kul att sitta på läktaren en stund, vara med barnen och bara vara.
Tack alla inblandade för en fantastisk dag på Gelleråsen, det var 7 år sen senast jag tävlade på banan och det var lite lurigt med nya depåsvängen annars var banan likadan som 2011.
Nästa race blir Sviestad och Torparn Trophy 9e september!
KOD50: Alla måste köra högst 50km/h och det är gulflagg runt hela banan.
