På självaste nationaldagen var det senaste racet i Enduranceserien, Micke hade fått åka in till sjukan redan innan racet så vi fick ta in själva födelsedagsbarnet Tommy Ohlsen, en snabb stabil förare som kändes helt perfekt att ta med som inhoppare!
Jag med familj kom till banan på måndagen, direkt från Ullared(!) där vi handlat det mesta som behövs det närmsta året hemma 🙂
Vi la om däck, bytte bromsar, gaffelben och lite annat smått och gått mest hela sena eftermiddag och kvällen efter att Tommy anlänt med släpet.
Det fanns och göra i princip ända fram till 22 på kvällen så hojen skulle vara redo för tisdagens batalj!
Tisdagen kom, det blev ett joggingvarv runt banan för att skramla fart i den gamla kroppen, banan såg hur fin ut som helst, inga gamla gummirester, inga “skräp” nånstans, helt perfekt liksom! Det var till och med VARMT! Jag har sen mitt första besök 2000 inte upplevt mer än +8 grader i Anderstorp! Så det här var något unikt 🙂
Vi hade 45 minuter kval uppdelat på 3 förare, Daniel började, sen Tommy, sen jag, jag fick ca 20-25 minuter eftersom jag inte kört banan på många år och dessutom aldrig i helt torrt 🙂
Vi kvalade in på en 15e plats av totalt 40 lag, vilket i sig inte spelar så stor roll men skönt att va med i “främre” delen hursomhelst, den här gången var det min tur att ta själva starten och det var nervöst!
Tiden gick ganska fort, däckbyte inför race och sen var klockan 11:30(!)
Ut till start, Tommy höll hojen och var beredd på benet som svänger över sadeln så man inte sparkar till honom 🙂
När flaggan åkte upp var det dags att springa över, hoppa på och köra, enkelt va? Mja, den stannade när växeln åkte i och jag fick starta den igen, kom iväg dåligt men var hack i häl på Humlan Bernström iallafall.
Varvtiderna blev sådär, men det viktiga var att hålla korn på Humlan iallafall, det här är hans hemmabana och har lagt en miljon varv här, minst!
Efter ca 30 minuter började hojen strula lite, den varvade inte mer än 11000, samma fenomen som sent på Sviesta och det verkar hänga ihop med värme, men den här gången släppte det inte trots safetycar ute i ca 15 minuter efter 6(!) krascher i princip samtidigt på banan. vi hade lite otur med SC den här gången och Humlan var före den när den åkte ut så de “fick” ett gratisvarv där.
Jag tuffade på men kom inte upp i fart igen efter den “långa” pausen, vid ca 60 minuter åkte jag in för att byta över till Daniel som skulle köra nästa stint.
Själva bytet gick väldigt bra för att inte ha övat på det innan och med Tommy med som inte varit med förut heller.
Vi hade gjort en plan om vem som gör vad och det gick mycket bra!
Jag & Tommy började grejja med det som behövdes inför nästa tankning och stint men efter 20-30 minuter började vi undra vart Daniel tagit vägen? vad har hänt? man får inte så mycket uppdateringar, speakern kanske hade sagt nåt men vi hade inte hört nåt. Till slut så kom han inåkandes på skammkärran, Daniel haltandes och hojen kaputt.
Den så kallade halkhögern hade han åkt omkull i och kunde inte riktigt fatta hur det gått till egentligen men men, det var att börja packa ihop allting och bege sig hemåt.
Hojen blev inte så jättetrasig egentligen, men tanken knölades till duktigt och det är nog det som är värst 🙁 inte lätt att hitta nån som kan hjälpa till att få ut den igen eller en ny 24L tank.
Det viktiga var att Daniel var ganska hel iallafall, nåt knäckt/brutet ben i handen och kanske nåt i foten, med lite tur är han återställd till 31:a juli och nästa SEC på min andra hemmabana Mantorp Park!
Tommy den stackarn fick inte köra mycket, meka, kränga däck och köra 5 kvalvarv, kändes nog sådär men jag/vi är jätteglada att han ställde upp och åkte till Anderstorp för att hjälpa ett team i nöd!
Daniel skadade höger hand och höger fot så jag fick köra honom till Stenungsund så kunde han köra sista milen hem till Orust och vi begav direkt mot Mantorp. Lite efter 22 var vi hemma, packade ur allt och kom isäng vid 00:30 typ.
En lång helg med hela härliga familjen, trots kraschen så känns det OK måste jag säga.
Tack till alla som hjälpt team DO IT och tack till min underbara familj som fick mig att inse att livet är bra underbart ändå 🙂
SM i Superbike då? ja det är ju 10-11:e juni på Sviesta och eftersom väderprognosen ser OK ut så tar jag väl och åker dit imorrn och kör lite. Hoppas på bra väder och kränga av de där Dunlop MS1 205 däcken som var så halkiga att jag nog kunde åkt fortare utan däck på KM.
Ett stort tack till samarbetspartnerna som allt det här möjligt!
