fbpx

Racerapport från Assen Dutch Superbike / BSB 2016

Äntligen kom helgen jag jobbat för hela året, ända sen första träningen i våras så var målet inställt på att köra den här tävlingen och köra fortare än 2014. (ni som bara vill läsa själva racerapporten kan bläddra ner en bit 🙂 )

Planerna gjordes utefter att tidsschemat liknande det som var 2014, så båt, hotell med mera bokades utefter att det var nån sorts körning på fredagen också men så visade det sig inte vara så vi åkte ner med en ”semesterdag” också.

Vi stannade till hos Lene i Lomma, några av hennes sista dagar där innan hon flyttar till betongstaden. Det blåste nästan storm så nåt badande blev det inte tyvärr 🙁 Vi inspekterade lägenheten och sen skulle vi gå och äta lite, på vägen dit springer Victor rakt in i ett handräcke och spräcker upp pannan med ca 3 cm sår in till skallbenet, skönt med en van sjuksyrra i närheten då för det sprutade ordentligt med blod. In på VC Lomma och två timmar senare hade Victor blivit sydd och omplåstrad.

Efter många om och men blev det mat men glasstället hade stängt så den blev vi utan, dock en god fika. Sen for vi iväg och hälsade på Hannes och Elin, på den vägen mötte vi rådjur… resan började lite sådär kan man väl säga. Efter några timmars besök där så åkte vi till båten och allt det gick bra.

Resten av resan fram till Assen gick bra, men väl framme blåste det storm och regnade som bara den, att försöka slå upp ett tält var rent ut sagt idiotiskt… men det gjordes iallafall, några timmar senare slutade det både regna och blåsa så då hade det gått ”lite” lättare att få upp allt.

Marie och barnen åkte in till Hotell Assen och jag fortsatte packa upp och göra iordning för att övernatta i depån.mange present
Att sova i släpet var rätt skönt, varmt, gött och en skön säng. Hotell Assen bjöd på förstaklassiga rum så resten av familjen hade det riktigt bra där.
Magnus Berg och Co dök upp i depån för att överlämna en present, man vet aldrig riktigt vad han kan ha hittat på med, han kom med en SKO!?! Samma sko som jag såg väldigt väldigt nära på banan när han gjorde en omkörning på ett race på Sviestad, ett gott skratt och ett gott minne 😛
Den får numera stå i pokalhyllan, ett gott och roligt minne, kan inte bli bättre!

Fredagen då, vad göra? joooo man åker såklart till Ten Kate och hälsar på! Kervin Bos som visade mig runt i alla verkstäder, skrymslen och vrår på hela stället, tyvärr var det inte så mycket hojar på plats för det var WSBK i Magny Cours den här helgen också. Såklart handlade man lite godsaker i butiken och sen lite mat med familjen på en liten mysig restaurang. Tält nummer två sattes upp på förmiddan innan vi drog iväg, mycket som ska packas ut och sättas upp 🙂
På lördagkvällen bjöd Veldkamp Racingteam Hageveld på middag i depån, Jarco och Jeroen bjöd in oss till deras team att äte kvällsmat, mycket trevligt! De väntade VIP gäster på söndagen, runt 300 matgäster som förutom mat och dryck bjöds på pitwalk bland BSB teamen och jag kan lova, de kände sig VIP!

Lördagen kom och jag siktade på att det här förmodligen var det enda kvalet som kommer att räknas eftersom Q2 var 8.40 på söndag morgon och även om det inte regnar kommer det vara fuktigt på banan efter nattens dimma.

Kvalet kördes lite senare och blev nerkortat till 20 minuter efter ett oljespill i BSB SBK, kvaltiden blev 1.45.2 och räckte till en 20:e plats.
Det kom en massa regn på lördagkvällen så det blev att tänka sig att Q2 inte blir nåt vettigt av. Marie och barnen sov i släpvagnen den här natten och jag i tältet, det funkade över förväntan!

Söndag morgon var riktigt sval, 10 grader och väldigt fuktigt, även om det inte regnat under natten hann inte banan torka överallt, solen hjälpte till lite men de skuggiga partierna var blöta. Jag åkte ett flygande varv och gick sen in i depån, halka runt på banan, riskera att krascha och sen ta bort det där tempot som ändå fanns sen Q1 var det inte värt.

Racerapport! (Start)

Ola Lindberg och Billy Gällros hjälpte mig vid waitingzonen, det behövdes, sent ute, missade att klä på mig i tid och fick inte i ena öronproppen när jag åkte ut. Ute på gridden var det på med värmarna igen, lugnande ord från Billy fick mig lugn. Det var riktiga 3 minuter på gridden och inte snabba 3 minuter här och tur var väl det, för jag hann få i öronproppen 🙂

Av med värmarna, grönflaggan vajjade och vi for iväg på warmup lap. Ett varv runt och ställa upp för riktig start!

Det tog tid att ställa upp fullt startfält igen, lamporna tändes och lyste läääänge… sen släcktes de och jag fick till en riktigt bra start! Tog 5-6 stycken i starten MEN i första sväng fick jag framhjulet taget av en som absolut bara skulle in tight även om det inte behövdes.
I det momentet åkte jag utanför banan en kort stund, förlorade runt 10 placeringar och kom iväg frustrerad.
Körde om några på första varven men klungan framför drog iväg för mycket för att jag skulle kunna komma ikapp.
Jag försökte så gott jag kunde, ingen draghjälp alls under racet, utan fick hålla tempot helt själv.
Till slut blev varvtiderna runt 1.45 sjönk även till 1.44 och bästa tid blev 1.44,2, de sista varven började jag göra lite misstag, jag hade spänt mig för mycket i början och det tog ut sin rätt nu.
Jag tappade 2 placeringar när jag missade några utgångar och hängde på en framför, det var en SuperSport600 och istället för att köra om i slutet på rakorna tänkte jag att jag ska lära mig något. Även om hans varvtider var lite sämre kunde han banan betydligt bättre än mig så kurvorna satt bättre och bättre.

Hursomhelst, jag startade 20:e, kom i mål som 23:a och förbättrade min bästa tid med 3.6 sekunder från 2014, missnöjd med slutplaceringen tack vare ihopkrokningen i första sväng och hade jag kommit med de lite längre fram hade en 1.43 suttit utan problem, men det får bli nästa gång 🙂
Sen blev jag bäste Svensk både placeringsmässigt och varvtidsmässigt med den effektsvagaste motorcykeln på marknaden, ganska nöjd!

Ruskenhoek är grymt snabb, de snabba kör med full gas genom den här svängen och då går det FORT, jag vågade inte riktigt det utan höll enligt loggern bara 220km/h genom svängen och hade inte mer än 250km/h topphastighet där de andra nog har uppåt 290km/h iallafall. Tack vare loggningen så har jag ett bättre hum om hur jag ska göra nästa gång jag är där. ”Snabba” Ruskenhoek körs enbart på de stora tävlingarna så man får väl se till att bara besöka dom nästa år, trackdays layouten förstör tempot på 1/4 av banan och den blir inte alls lika rolig.
Så OM jag åker dit igen, då ska det kapas minst två sekunder till!

Slutsummeringen då? Det är fortfarande den grymmaste banan jag kört just för högfartskurvorna (annars ligger Mugello högt på listan också). Trots runt 150 varv på banan så när farten når 250 och man ska ta en sväng i den farten backar jag av och det är det jag egentligen vill övervinna.
Jag bättrade på personbästa med 3.6 sekunder och kom hem hel, familjen var med på hela resan och förgyllde det hela, det kunde inte ha blivit bättre!

Det roliga med en sån här tävling är att trots det bara är TRE(3) pass (Q1, Q2, RACE) så går tiden otroligt fort, man träffar otroligt trevliga människor, både nya och gamla, både hemifrån och bortifrån, så man hinner knappt med att gå och handla prylar i prylshopparna, kepor till barnen blev det bara liksom! (Skulle man skriva om allt som hände under de här dagarna skulle man nog få skriva en roman…).
Man blir lite ”starstruck” när man träffar på Shakey i shoppen, eller springer på honom när man är ute och joggar. Filip Backlund, vår ”egna” stjärna som fick kanelbullsleverans direkt från Sverige är jättetrevlig att träffa på ute såhär, helt underbar och tar sig tid trots att man känner till hans fullspäckade schema (med bullmutor kommer man långt tydligen!)

Racerapport slut, här kommer lite om efter race.

I parc ferme stod redan Ola med depåstöd, grymt skönt för jag var heeelt slut! Lite eftersnack där och sen iväg mot tälten för att börja packa ihop. Niclas och hjälpte till med tältet. Ihop med allt så fort som möjligt för att ha gott om tid till båten, man vet aldrig vad som händer under en 40 mils biltur med barn med i bilen.
Allt gick fantastiskt bra, Marie hittade en jättebra pizzeria på vägen mot hamnen så alla fick i sig kvällsmat tillochmed, in på på båten i ösregn, upp i hytten och in i duschen… där det blev översvämning, byta rum och börja om igen.
Lägga barn och sen somna… det var inte så svårt att somna för nån tror jag 🙂
Resan hem till Mantorp sen gick bra, inga överraskningar, 180 mil i bil och två färjeturer senare kommer vi alla sova stenhårt inatt.

Tack alla jag träffat på den här resan, allihopa har ni gjort det till en fantastisk avslutning på säsongen!

PDF med resultat och varvtider

 

%d bloggare gillar detta: