Det var ganska precis 4a år sen jag var på Spanska banor sist och då med ONE Endurance Team när jag skulle börja köra riktig Endurance. Den här gången skulle det bli en ny bana och återbesök till samma bana som för 4a år sen.
Resan gick med ONE Trackdays event, jag vet sen innan att Stefan “Humlan” Bernström alltid ser till att man har det bra i “teamet” sen alla år med Enduranceteamet. Saker som jag inte tänkte på själv innan, bara en sån sak som vettigt vatten hade jag inte tänkt på och jag som förbrukar en hel del sånt på en bandag! Marie (Inte min fru Marie utan Stefans fru Marie) såg till att vi hade snacks, frukt, kaffe och lunch! Valencia hade valt att inte ha restaurangen öppen så det var riktigt nice med egen mat.
Det var kul att va på banan igen, alla dessa härliga människor, sen att hojåkningen gick OK är stort plus också men det är dessa tokigt härliga människor som gör att man gör det här år efter år. Sen när man åker med Stefan som verkligen brinner för det här, det liksom smittar av sig. Sen att Kenneth “Hårdrock” Nilsson med fru kom till depån var som pricken över i’t, så mycket positiv energi i en gubbe, är det möjligt?
Det var skapligt nervöst inför resan, träffa människor, flyga och allt det där, efter två år i “karantän” så fanns det viss oro för att torgskräcken skulle sätta till, nu blev det inte så illa som förväntat men det är nog tack vare att det faktiskt inte är lika mycket folk ute och reser som det var förr.
Hursomhelst, Motorland Aragon började med lite regn men från 11-12 tiden och framåt så funkade det OK att köra, banan blev torr och fin. Det tog ett tag att “sy ihop” banan, spårvalen var svåra att få till och dessutom med flyt men när det väl satt OK så kunde jag börja fokusera lite mer på fart. Jag åkte i grupp B ett tag (Bike Promotion flyttar alla vid lunchtid och jag hade inte fått till nåt bra varv i blötan innan), det blev intressant när det började gå lite fortare, ett byte tillbaka till snabbaste gruppen så löste det sig och det gick att öka på tempot både för att det flöt på bättre och värmen kom till oss 🙂
Aragon är en bana jag gärna åker tillbaka till igen, härligt flyt i kurvorna och dessutom bra fart, inte så mycket “stop&go” utan ett härligt flyt.
När den banan var klar var det dags för Valencia, några timmars resa och en mellandag sen var det dags för nästa bana. Vägen mellan Alcaniz till Valencia var “intressant”, lätt att bli åksjuk på, riktigt kringelikrokväg på sina ställen. Jag var inte avundsjuk på att Stefan tog den vägen med lastbilen senare, tänk dig maskenspelet där man svänger runt sin egen svans, typ så kändes det.
Valencia var ganska precis 4a år sen jag körde på och jag mindes inte riktigt hur den var, vi hade även här lite blöta och kurva 1 var blöt väldigt länge, den bara tar på 3ans växel “flat out” i normalfallet men nu blev det bara konstigt. Att åka hit efter Aragon var som att först åka MantorpPark/Anderstorp och sen ta Sviesta/Gelleråsen efter, jisses va mycket stop&go det var, svår att få flyt i men lärorikt såklart. Det vara många Svenskar här, BMW teamet och lite
Idealvarvet blev 1.43.0 och PB blev 1.43.9, jag är nöjd, inga krascher eller konstiga saker hände egentligen och jag kan lätt pruta av nån sekund för att slippa riskera krascha.
Kontentan av den här resan är att jag vill besöka Aragon igen, jag vill verkligen dit för att banan är så himla “mysig” liksom.
Vi får se om det blir fler resor hit, nu blir det att serva motorcykeln ORDENTLIGT efter de här dagarna, det har slitit hårt på den!
Att åka med ONE Trackday events var en bra upplevelse, bra service och jag saknade inget.
Nästa grej som är bokad är 9e juni på Mantorp Park, öppen depå hela dagen, vi ses väl där?
