Då är några hektiska dagar över, en licenskurs, en bandag och ett långlopp!
Lite stressigt har det varit onekligen men det mesta gick väl bra.
Licenskursen flöt på som planerat, 10 nya roadracingförare som förhoppningsvis snart hittar ut på tävlingar och får ta del av hur roligt det är att tävla! Den här dagen blev även dag 600 på min runstreak 🙂
Bandagen flöt på bra, en liten regnskur gjorde att det blev ett “lunchuppehåll” men kom igång ordentligt så fort det torkat upp igen. Jag fick köra lite under endurancetimmen med kawan som skulle tävlas på dagen efter, så man blir lite hemma på den, det behövdes för det var ett tag sen jag körde den!
Direkt efter det blev det dags att göra iordning inför fredagens tävling.
Den här gången var det bara jag & Stefan som skulle köra så det kändes lite sådär, kommer vi orka?
Upp på morgonen och springa ett varv runt banan så kroppen vaknar och sen se till att man får frukost och sen ut & kvala.
Vi fick tredje startplats, vilket kändes bra men på sex timmar spelar det inte så stor roll egentligen.
Stefan tog starten, kom iväg OK (det där är det mest nervösa med hela endurancet tycker jag, lätt att kroka ihop med nån eller att hojen inte startar). Han kommer inte som nummer fem om jag minns rätt på rakan och där spränger ledaren sin motor tyvärr. Det blir code50 några varv och sen rödflagg, eftersom racet trots allt körts ett tag (under code50 men ändå) så blev det inte full omstart utan på den placering som man hade när racet rödflaggades. FULL sanering i cirka en timme innan det var läge att ta sig ut igen. Weine på sopmaskiner och 50-70 förare/publik/mekaniker hjälpte till med saneringen, galet stor uppslutning, ALLA ville ju att racet skulle komma igång igen så fort som möjligt och 300 meter oljespill sanerar inte sig själv så bra. Mycket bra jobbat av alla!
Stefan fortsatte vid omstarten och man körde code50 ett varv för att alla skulle få chansen att se vart det sanerats, sen var det full fart igen.
Det började närma sig min första stint och vår depåpersonal bytte bakhjul och tankade som blixten (fast utan eld 🙂 ) och jag var iväg på min första stint.
Körde på så gott jag kunde, varvtiderna blev vad de blev med Kawan, får inte riktigt till det där sista men fick nöja mig med 1.21 tider som bäst. Så kom det en STÖRTSKUR och varvtiderna sjönk till 1.40 sådär, det är jättesvårt det där med regn och slicks.
Men det höll i OK, superduperhalkigt på sina ställen men inga direkt släpp men det gick ju SÅ SAKTA!
Det slutade störtregna och övergick i småregn en stund innan det slutade, det var 24 grader varmt ute och solsken innan regnet kom så det borde rimligen torka upp ganska snart. Efter ett gäng varv började jag ana torrspår på nästan hela banan och började försöka få fart i Dunlopdäcken som är lite tröga att få upp arbetstemperatur i igen efter att de blivit nedkylda på banan. Hård gas och hård broms överallt där det gick att göra. Rätt så snart var det “OK” grepp runt hela banan men sen var det ju även JAG som måste få upp farten igen. Jag har jättesvårt att “återstarta” under en stint, lite värre än Dunlopparna 🙂 men till slut så gick huvet igång efter att jag blivit omkörd och tänkte att såhär kan man ju inte hålla på! Jag visste att det var minst 20cm torrspår runt hela banan och nästan hela bandbredden på flera ställen så det fick bli att ÖKA.
Några varv tog det sen så började varvtiderna smyga neråt igen och tydligen var jag en stund runt 20 sekunder snabbare än våra konkurrenter och vi hade första plats av ALLA (inklusive stafettlagen).
Sen försökte jag få till den eftertraktade 1.20 tiden men det gick inte, eller ja, på laptimern stod 1.20.9 och jag va supernöjd men på transpondern blev det 1.21.2 :-/
Jag tror den här stinten blev 66 varv när lampan tändes och det var dags för Stefan att ta vid. Teamet byter bakhjul och tankar snabbt som ögat och Stefan är snart ute och kör på i ett bra tempo.
Direkt när jag fått av kläderna var det på med springskorna och springa igång benen igen, de var heeeelt jättestela så 5-10 minuter lätt jogg löste det problemet!
I med en himla massa vatten och lite energi så man kan komma igen på sista stinten. Här var det lite plan med att jag skulle hoppa på och ta sista stinten när det var 1H 15 min kvar så jag siktade in mig på det, vatten, vatten, vatten! Jag kände mig i bra form för att köra, pigg i både kropp & knopp.
Stefan signalerar att han vill komma in några minuter tidigare än planerat, men alla var redo på att det skulle hända snart så ingen stress. Nu ska det bytas både fram & bak, det går ganska OK tills jag och Arne misstolkar lite vad som sägs och börjar tanka innan framhjulet är helt på plats igen. Arne drar upp tankriggen och framhjulet blir monterat och sen får vi tanka på ordentligt. Jag hoppar på och ger mig ut. Efter en stund står de och vinkar vid muren, jag fattar ingenting, ska jag köra fortare? Sen funderade jag ett varv på det där och fick se att vi även hade en svartflagg ute med nummer ett på, jäklar! Tänk om jag missat den ett varv till. Vi fick en stopp & go för felaktig tankning (man får inte tanka & meka samtidigt), här kunde vi tjänat en minut eller mer om vi fått den direkt innan jag åkte ut på min stint, nu blev det depå in & ut.
Jag fick information om vad som skulle stå på tavlan om jag låg efter eller inte under tiden de där två minutrarna gick. TVÅ minuter är OTROLIGT lång tid, när 120 sekunder gått får man starta motorn igen och jag drog iväg fortare än lönen hinner studsa på kontot.
Ut och kör på så gott jag kan, nu går det fort, det enda jag har i tankarna är att vi måste komma ut & ikapp C4 och Kratwerk, second place is the first looser liksom!
Jag kommer runt ett varv och där står Pnånting och +80sekunder!!! Va?! Ett helt varv ska jag köra ikapp, jag bränner på och sätter nytt dagsbästa med kawan med nästan full tank, jag tänkte att däcken ska inte gå mer så nu ska de få känna på att åka på ordentligt.
Efter en stund står det P1 på tavlan och då går det upp för mig att det kanske är BAKÅT jag hade 80 sekunder, inte framåt 🙂
Men jag hade tempot uppe så jag fortsatte, det brukar inte gå bra för mig att sakta ner, full fart spar tid och eftersom tanken var full och däcken nya kan jag lika gärna köra på och göra mitt bästa. En fantastiskt kul stint blir det, fort som bara den och racet är superroligt! När det är cirka 10 minuter kvar kommer Gsson/C4 studsande förbi in i sista sväng och jag tänkte, ÄNTLIGEN kan jag få häng på nån riktigt snabb så jag hoppades på en 1.19-20 tid nu, jag kommer INTE släppa Gsson en meter i onödan. Tyvärr blev förväntan kort och det blev code50 igen i första sväng, där jag hade full fokus på Gsson och en förare vi skulle åka om, först när jag åkt om och tittade upp såg jag gulflaggen. Efter parisaren saktade jag ner ordentligt, men kunde inte titta så mycket bakåt efter min lilla dykfadäs för nån vecka sen, Gsson såg till att vi hamnade på rätt plats igen i ledet så inga konstigheter skulle behöva hända med resultatlistan i efterhand. Tyvärr såg det ut som att kraschen var lite illa så vi gick i mål under code50. En hel dags race som gått hyfsat bra fick ett tråkigt slut med ambulans och skador, inte vad jag ville se, det var svårt att vara glad när man såg en medförare få åka ambulans därifrån 🙁
Väl inne i depån blev det lite gladare miner, vi hade vunnit Endurance klassen och trea i totalen, inte illa! Många personer har gjort en stor insats för att det här skulle hända och det var en härlig känsla att stå överst på pallen efter cirka fem timmars endurance, två minuters stopp & go, regn och allt som kunde hänt under tiden.
Ett STORT tack till hela ONE Endurance teamet, de två race jag varit förare på i år har gått superbra och även det jag lekte mekaniker på Karlskoga, ett härligt gäng är det! På finalen i Anderstorp kommer jag vara närvarande förmodligen men inte som förare utan hjälpa till i depån.
Nu är det att ladda om för ett sex timmars endurance på Spa i Belgien den 18e augusti!
En liten film från Youtube från förra årets sex timmars på Spa
